Bekännelser
ingenting kan förstöra mitt lugn just nu, vill gråta av lättnad när jag ser tillbaka på den är sommaren och inser att den är över. inte för att det hänt något särskilt förutom att jag varit vilsen och rädd exakt hela tiden. jag fattade det inte då, såklart. jag koncentrerade mig på att få hans ögon att smalna, någon annan att skratta, att få någon annans hjärta krossat. allt för att jag själv inte skulle känna mig ensam för en sekund. det gör jag inte nu heller, men på helt andra villkor.
Kommentarer
Trackback
