only the stupid can be truly brilliant

Bästa helgen på riktigt länge! Nu taggar vi till till Italien!! Vänner är fan det finaste man har, dom som verkligen finns i hjärtat liksom.

When there's something you really want, fight for it, don't give up no matter how hopeless it seems. And when you've lost hope, ask yourself if in 10 years from now, you're gonna wish you gave it just one more shot, because the best tings in life, the don't come free.

Imorgon bär det av till erken för midsommarfirande, kunde inte vara lyckligare. Dags att jobba, knapra c-vitamin och be till gudarna att jag blir frisk!

Fokusera på det fina i livet! Annars måste jag nog plocka fram kniven.

Jag känner mig helt bäng angående livet just nu, alltså allt är bra men jag är dum i huvudet typ. Hur svårt ska det vara att bara köra och följa sitt hjärta? Varför lyssnar man på andra, på sig själv när hjärtat hintar om att det man faktiskt gör känns rätt? Alltså, jätte dålig formulering men jag menar att jag är sjukt jävla osäker på en sak i livet just nu, det är spännande och roligt men jag är för feg i guess!

Ända sedan jag kom hem har jag haft en liten gnista av panik och ångest inom mig, ingen ångest över något jag har gjort. Utan en ångest och panik över att jag faktiskt är hemma, tillbaka, till allt som ser exakt likadant ut. Jag är jätte glad över att träffa människor jag inte sett på länge, men känslan över att vara hemma är brutalt obehaglig, jag vill liksom inte tänka framåt samtidigt som jag är livrädd att fastna här. Jag har inga mål, ingenting att riktigt se fram emot.... Allt är precis som det var när vi lämnade det, jag vill inte vara här.

Det är väldigt jobbigt att komma till insikt. Även om man är så pass klok att man inser hur bra det är för framtiden, så är det också en tyngd i hjärtat. Att allt förändras. Jag vill att livet ska förändras, jag har kämpat hårt för att förändra och förbättra, men ibland känns det bara som att man tar ett steg bakåt hur hårt man än kämpar. Jag försöker verkligen att vara stark och jag lyckas för det mesta. Men anledningen till att jag stundtals hatar livet är att man aldrig kan kontrollera det. Det skrämmer mig att inte ha kontroll och det enda du inte har kontroll över det är känslor. Jag hatar dem vid tillfällen. Och varje gång jag tar ett steg bakåt så blir jag besviken på mig själv på samma sätt som jag blev när jag fick dåliga betyg i skolan som jag skulle hem och visa upp för mina föräldrar. Jag ville alltid vara bäst inför dem, även om jag visste att de blev stolta så länge jag gjorde mitt bästa, det var egentligen alltid bara inför mig själv jag ville vara bäst.