i hagnesta hill blinkar tv-ljusen

Just nu så lyssnar jag på Jose Gonzalez - Heartbeats, underbar låt, tv reklamen som den var med i förr var och är fortfarande min favorit tv reklam, den med alla studsbollar, så himla fin.

Igår kom känslan, ni vet när man inte kan sova mitt i natten trots att man har mammas täcke och kuddar för att man tror att man ska känna sig mer som hemma och ha lättare för att sova och sedan inser att det aldrig kommer att bli så. Känslan av att man natt efter natt ligger vaken och väntar på det där smset som aldrig kommer. När tankarna kommer som man inte får tänka, när man inte kan sova för att man känner att någonting saknas, att det är någon man saknar. När man ligger vaken och inte kan sova för att man har känslan av att man fortfarande inte förstår. När tårarna frustrerande kittlar ens kinder och man förnekar att allt har förändrats.

Så kändes det igår när jag skulle sova, och grejen är den att jag kan inte sova på nätterna, det går inte, jag vill inte. Det är bara hos ludde som jag kan sova känns det som, hos honom somnar jag på en gång, sist i soffan tillsammans med han och hans mamma, så underbart. Men jag tror att det har med förändringarna att göra, men jag vet inte vad jag ska göra. Men mina vänner är iallafall fortfarande världens bästa och det tackar jag med hela hjärtat för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0