in the ghetto
ibland när jag springer ner för grusbacken till bussen tänker jag, att det vore skönt att snubbla och ramla, skrapa upp knäna så hårt att blodet nästan forsar och sen kan jag ljuga ihop små historier om mina ärr, istället för att natt efter natt undra vad du gör och vem du tänker på, hitta på små historier
Kommentarer
Trackback
