Och då kommer känslan den smygande känslan den enda jag inte rår på. då stänger jag själen, klämmer ihjäl den... hittar en himmelsk drog

trots det fina vädret och den friska luften som är så lätt att andas, vill jag att regnet ska ösa ner. jag träffade en person som jag har saknat otroligt mycket, jag fick en varm kram och mina tårar kom. jag vet egentlien inte varför, men jag antar att jag bara ville vara kvar i det som kändes så rätt. känslor som jag inte kan sätta ord på, jag vill inte sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0