and if he could talk we'd be best friends
låter allting komma i kapp mig och jag gråter precis som så många andra gånger när jag var tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton och nu arton år. men när man lyssnar på den låten känns det som om ingenting har förändrats. men man uppskattar det förflutna eftersom jag innerst inne vet att allting förändrats, egentligen. och jag gråter av helt andra anledningar nu än då.
Kommentarer
Postat av: E.
gud vad jag gillade det du skrev! på något konstigt sätt håller jag med dig(?!) puss /bob
Postat av: V
<3
Trackback
