Bekännelser

Jag minns fortfarande den dagen då jag insåg att ni var tillsammans. Jag minns var jag satt, var jag gick och vad jag gjorde. Och jag minns hur ont det gjorde. Hur mycket jag grät och hur värdelös jag kände mig. Hur alla mina förhoppningar och allt jag trodde på krossades som glas. Jag minns det så väl och jag känner samma känsla idag. För vad jag än gör, vilka jag än träffar och hur mycket jag än skrattar så är det du. Det är så jävla mycket du runt mig. Men det går över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0