only the stupid can be truly brilliant

nu är jag äntligen klar med det sista i skolan, im a free girl nu och det är bara fyra nätter kvar guys..

intressant hur individer tappar hela identiten och blir en del av en enda stor massa när man är ute. det är vad jag tidigare har uppskattat med att gå ut, att man blir en del av en helt annan gemenskap och blir anonym på ett sätt som inte existerar i dagsljus. men det börjar skrämma mig lite. för om man blir osäker för en sekund så blir man lätt offer för alla val som görs av människor i den där massan. dessa människor som håller ihop gemenskapen. denna cred de delar ut som folk gärna suger åt sig eftersom de är skitskraja för att inte få vara med. för det är ju också den så kallade gemenskapen som blir anledningen till att människor dras med på saker som man annars aldrig skulle föredra. val blir inte lika förnuftiga eftersom ansvaret avsägs i en jakt på bekräftelse. hela socialpsykologin blir så tydlig. vänner blir plötsligt fiender, killkompisar blir svin och kärlek blir på alla sätt omöjlig. allt det fina finns ju där, alla gånger jag skrattat mig till tårar, dansat mina fötter såriga, sjungit med, delat kyssar och ögonkast. dessa stunder som är minnen som alltid kommer få mig att le, dessa stunder som överväger allt ont. sen finns också alla gånger jag brytit ihop ensam på ett toalettgolv, i en gränd, mitt ute i gatan under ett rödlyse, i en snödriva, i fel famn. dessa stunder när man egentligen inte kan kontrollera någonting, när man tappar förmågan att ta ansvar över sig själv. när det susar i öronen, blicken är borta och ensamhet är det enda som känns. att ge upp. ingen förtjänar det.
hela grejen är väldigt sorglig och har alltid varit och kommer alltid vara omöjlig för mig att inte analysera.
och omöjlig för mig att undvika.

samtidigt som allt känns så jävla bra just nu så har jag sådan brutal ångest över saker och ting. igår när jag kom hem från göteborg så var det varmt ute klockan elva på kvällen, när jag kom hem så var mina systrar hemma och vi satt och pratade tillsammans till klockan tolv. det är det bästa som har hänt mig på länge, det var precis som det brukade vara och jag kände mig för första gången hemma i det här huset. sedan så sov jag med öppet fönster.

i förra veckan så tänkte jag på hur mycket jag saknar kramar och på torsdagen när jag är försenad till skolan och kommer upp under tunneln så ser jag det där underbara leendet och hör hej gumman och får världens underbaraste kram. sedan i går så hade jag den roligaste sms konversationen på länge.

jag- märkte man att jag var lite dragen i fredags?
"lite var en underdrift gumman..."
jag- haha oj, men man tar ju bara studenten en gång.
"det är så det ska vara, när jag tog studenten så var jag också lite? jag missade prisutdelningen där jag skulle ha fått pris. priset fick jag sedan men jag missade alla jubel."

sedan så var det lite mer som skrevs men som jag inte vill ta med här. den här personen är verkligen så himla fin, ligger nära mitt hjärta. sedan efter att ha kollat min facebook - tack och lov för att jag åker till göteborg imorgon. jag hatar facebook!

"Det kan vara ensamt trots att man är omgiven av människor helatiden" sa hon. Ja, men JAG VET. Tro mig, jag vet.
Det är bara det att det är extra ensamt när han står i andra sidan rummet och håller någon annan om midjan. Någon som har mycket finare händer, glansigare, tjockare, längre hår. Större rådjursögon. Smalare midja. Vackrare klänning. Inte vackrare leende, men ett som ser mycket gladare ut än mitt. Tillskillnad från mig så dricker hon bara två glas, jag får i mig fem för många. (det var hennes fel).
Dessutom så ser jag hur han ler, sådär som bara han gör. Så det är klart att jag vet att det kan kännas ensamt trots alla andra. Men med henne i andra sidan rummet känns det som om hela världen har dött och jag står ensam kvar.


Bästa dagen på länge! Jag hade tydligen haft sjukt kul också!

har så jävla mycket i skolan just nu, på fredag är det mösspåtagning och nästa onsdag så åker jag till göteborg. jag hittade ett jätte fint citat igår som jag verkligen skulle kunna tänka mig att tatuera in, "together forever, never apart. maybe in distance, but never in heart" fast det känns mer som en tatuering man vill göra tillsammans med någon, med en vän kanske, jag tänkte iallafall på therese när jag såg det. eller till min mamma kanske. jag har iallafall funnit en studentklänning och en klänning till kvällen nu, jag längtar så galet mycket till den 28e maj, woho.